Socialpsykiatri och kommunikation

Funderingar kring socialpsykiatri och kommunikation
Vi är programmerade att rädda vårt eget och andras ansikte för att förhindra eventuella pinsamheter. Vi är rädda för pinsam tystnad och risken att framstå som dum (mindre intelligent) eller bara blotta tanken på att göra bort oss. Därför tar vi till en viss sort av skådespel.
Metafor: livet är en teater med scen, aktörer och publik

För att kunna ha en fungerande relation med en människa så tror jag man måste ha en viss social skicklighet, social kompetens och stor självkännedom. Lite som, ”Som man känner sig själv, känner man andra.” För jag tror att det är just det att vi finner oss själva genom andra människor vi möter i livet.


Självkännedom, varför tro jag att det är så viktigt idag?

Att känna sig själv i socialpsykologiskt mening, menas att vi är beroende av att veta vilka vi är, nämligen att vi "måste vara andra för att i sin tur vara oss själva". Låter konstigt men så tror jag faktiskt att det är. Människan har redan från födseln en social kompetens och föds in i ett socialt sammanhang, vänner och familj. För att medvetenheten och självuppfattningen ska utvecklas måste det tillföras andra människors reaktioner och bekräftelser.

Strävan efter självkännedom är i det närmaste obegränsad och kommer att fortsätta hela livet. Det beror inte minst på att vi under livet blir äldre och ändrar den sociala positionen och därmed går in i nya roller och får andra former av bekräftelse från den nya omgivningen. Förr var människor som bodde på samma ställe mer lika varandra när det gällde bakgrund, erfarenheter och förväntningar på livet. Över en generation hade den sociala omgivningen knappt förändrats någonting. Den förändring som skedde tog lång tid och man behövde då inte samma självkännedom eftersom allt var likadant.
Vi var alla mer eller mindre lika varandra. Men idag går dessa förändringar mycket snabbare, vi reser mellan länder, studerar och flyttar och skiftar därmed också bekantskap betydligt oftare. Vi lever därmed i en osäker värld och framtiden är då även lika osäker.

Det krävs en inre stadga och styrka för att hantera livets alla kriser och oförutsägbarheter. Idag finns det även en betydligt starkare fokus på individen. En fokus som förr var på kollektivet. Vi har allt högre krav på individen i familjen, utbildningen, fritiden och i arbetslivet. Det kan gälla livskvalitet, lycka, men även arbetsprestation, studieförmåga och konflikttolerans.

Därför har individen idag ett stort behov av att synas och höras i dessa sociala sammanhang. Den stora frågan om hur man ska bära sig åt för att finna självkännedom är svår att besvara. Men kan be om återkoppling - alltså att man frågar andra i sin närhet vad de har för bild av en. Man kan också fundera över sina egna värderingar, vilken människosyn eller fördomar man har osv.

Människan är en mycket social varelse som också måste ha förståelse för relationer mellan dem själva och andra människor. Med det menas att man ska ha förståelse för vad som sker när denne är tillsammans med andra. Förutom den sociala kompetensen krävs även psykologisk kompetens. Den psykologiska kompetensen handlar om mognad, självkännedom och reflektion över sina erfarenheter.

Socialpsykologi handlar om att se sambandet mellan individ och hennes medmänniskor. Vi tar hela tiden emot intryck och beteenden från våra medmänniskor och det går inte att undgå att vi påverkas väldigt mycket av dessa. Det är våra medmänniskor som påverkar oss, vår utveckling och därmed våra liv. (!) Det tycker jag är ganska skrämmande, för det betyder ju att vi påverkas helt olika utifrån vilken grupp vi hamnar i. Jag tror att alla tillhör en grupp. Familjen eller skolkamraterna kan vara en grupp, uteliggare tillhör en grupp osv.

Varje social handling vi deltar i har vissa moraliska aspekter, så som rättigheter och skyldigheter gentemot dem vi interagerar med. När vi samtalar med andra människor håller vi reda på olika sociala och kulturspecifika riktlinjer som vi förväntas agera efter, som till exempel att svara på frågor, följa uppmaningar och säga tack efter vi har fått någonting. Med detta kan man säga att vi har en mall att följa. Men detta betyder inte att denna mall är fullständig eller felfri. Allt eftersom att människan och dess vår sinnen växer, förändras även mallen. Därför är det viktigt att förstå att vi aldrig är eller någonsin kommer att vara fullständiga. Aldrig…