Egna upplevelser och reflektioner om och kring missbruk

Jag är av den övertygelsen, både av erfarenhet från min direkta närhet och från min vistelse på broenheten, att ”en mot en” samtal ofta resulterar i, ingenting. Eller någonting egentligen. Manipulation. Min förklaring följer:

Det har under årens lopp funnits många olika sätt att beskriva missbruk på. Det har bland annat setts som tecken på moralisk svaghet, bristande viljestyrka, oförmåga att möta världen, fysisk och andlig svaghet. Du eller vi som har en familjemedlem eller vän till en aktiv missbrukare kan ge en mer målande beskrivning av vad missbruk är. I nästan alla beskrivningar finns sanning vad gäller missbrukets natur.

Missbruk är att inte räcka ut handen

De normala sätten att uppnå intimitet på innebär att man bjuder livet handen. Vi livnär oss själva genom att söka oss ut till andra och sedan in i oss själva. I missbruket är denna sökande rörelse nästan helt riktad inåt, på gränsen till isolering. Missbruket äger rum inom individen. När missbrukaren utövar sitt missbruk drar de sig tillbaka. Närhelst missbrukare blir självupptagna eller agerar på missbruksliknande sätt, tvingar detta dem att dra sig tillbaka, att isolera sig från andra. Ju längre en missbrukssjukdom fortskrider, desto mindre känner individen ifråga förmåga att ha meningsfulla relationer till andra. Missbruket gör livet mycket ensamt och isolerat, vilket ökar missbrukarens behov av att agera ut*. När missbrukaren mår dåligt kommer han-/hon söka sig till missbruket. När smärtan skapare ett emotionellt (känslomässigt) behov, vänder sig missbrukaren till missbruket för att få lindring, precis som andra vänder sig till en god vän, sin make/maka, eller andlig tro för att få tröst och stöd. Sinnesförändringen ger missbrukaren illusionen om av att ett behov har blivit tillfredställt.

*Utagerande-/ agera ut är en term som jag använder och den betyder att en missbrukare ägnar sig åt missbruksbeteende eller är mentalt besatt, inte kan släppa tanken på missbruk.

Objekt är förutsägbara

Missbrukaren börjar lita till den sinnesförändring som missbruket ger eftersom denna förändring är förutsägbar. Detta är den förföriska delen av missbruket.

· Om du är en narkoman och tar en drog kommer du att uppleva en förutsägbar sinnesförändring
· Om du är alkoholist och tar en starköl kommer du att uppleva en förutsägbar sinneförändring
· Om du är en hängiven spelar och börjar spela kommer du att uppleva en förutsägbar sinneförändring

Det samma gäller för sexmissbrukare, arbetsnarkomaner m fl. Eftersom att missbruket är förutsägbart är det lämpligt att sätta sin tilltro är det. En definition av tillförlitlig är ”en person eller sak man kan lita på”. Missbruket litar på sinnesförändringen, och sinnesförändringen klara upp situationen för dem.
På detta vansinniga sätt är och blir objektet mer pålitligt än människor för missbrukaren.

Oriktiga prioriteringar

Aktiva missbrukare kräver att komma först. Deras behov överskuggar allt annat. Eftersom objektet inte har några begär eller behov, kan missbrukaren alltid komma i främsta ledet i relationen till ett objekt. Detta förhållande är något mycket attraktivt för en missbrukare, och passar också väl in i det system som skapat av den emotionella logiken. KOM IHÅG att aktiva missbrukare inte litar på människor! En missbrukare litar på missbruket. Att sätta sin tilltro till människor är ett hot mot missbruksprocessen. För den aktiva missbrukaren gäller: objektet först, därefter människor.

Alla längtar vi efter att förverkliga oss själva och vi söker relationer som skall hjälpa oss med detta. Missbruket är ett relationsproblem; det är en destruktiv men engagerad relation.
Två människor lever i ett destruktivt förhållande. För omgivningen är denna relation logiskt obegriplig. Men relationen pågår i åratal.
Missbruket kan beskrivas på samma sätt, bortsett från att missbrukaren har en destruktiv relation till ett objekt eller händelser, inte till en person.

När missbruket skapas

Det finns tillfällen då vi alla är mottagliga för att upprätta missbrukrelationer, exempelvis efter förlust av något slag. En förlust medför smärta och ett behov att ersätta den förlorade relationen. Ett bra exempel är pension. Studier har visat att detta är en farlig tid för många, då förlusten av arbetsrelationen ofta kan ersättas av en missbruksrelation. Människor blir äldre och vänner avlider, långvariga relationer börjar förändras – därför börjar många äldre skapa missbruksrelationer till exempelvis TV, alkohol, travsport-/spel eller andra droger. De börjar sätta sin tilltro till dessa objekt eftersom de vet att objektet kommer att finnas på plats även nästa dag.
Att avsluta sitt missbruk är att avsluta ett förhållande, en kär trogen vän och följeslagare, en livskamrat. Att avsluta sitt missbruk blir därmed en sorgeprocess likt när vi förlorar någon som stått oss nära, exempelvis en förälder eller make-/maka som avlider.
För att orka genomgå detta krävs en stark motivation. Men för de med en dubbeldiagnos är det då så mycket värre.

Uppdiktad person

Stig; Alkoholist som lider av schizofreni och är därmed i behov av sinneförändrande preparat.
Han kan inte vända sig till ett tolvstegsprogram för att få hjälp, då sinneförändrande läkemedel inte är accepterade inom cirkeln och han kan inte vända sig till psykiatrin då alkoholkonsumtion inte är tillåtet där. Han har med andra ord ingenstans att ta vägen.
Människor som Stig kan sättas i ”kö” för utredning som kan komma att gälla om tidigast 3 månader men det kan ta så lång tid som 6 månader innan han får träffa någon som kan hjälpa honom med hans problem. Problem i plural. Problem som behöver tas itu med av både psykiatrin och en alkoholterapeut. På 3 eller 6 månader är förmodligen den motivationen borta men problemen kvar.


En broderad tavla med texten nedan hängde i ett behandlingsrum för tolvstegsprogrammet på Bro-enheten i Ronneby;

”Att vara människa är en allvarlig sak, men när du lurar dig själv blir det ödesdigert”