Usch, jag ryyyyser när jag tänker på detta ämne... BARNMISSHANDEL! Smaka på det. Det smakar illa inte sant?

Barnmisshandel

Våld, förtryck, övergivenhet, tortyr, rädsla, psykisk misshandel, försummelse och vanvård. Det är bara några utav associationerna som kommer till min tanke.

Barnmisshandel, och vad man anser är barnmisshandel skiljer sig överallt i världen, vilket är viktigt att veta när man talar om ämnet. Att hugga av handen på sin dotter i Sverige skulle vara ett ruggigt exempel på barnmisshandel, medan det i annan kultur skulle kunna ses som barmhärtighet mot barnet, då syftet med stympandet var att göra henne till en god tiggare då hon inte skulle behöva svälta ihjäl. Detta kallas för emiskt perspektiv, dvs. de kulturellt accepterade normerna för barnuppfostran. Det är viktigt att förståelsen av en liknad företeelse inte förväxlas med accepterandet av den.

Lite historik:

1957 upphävdes en paragraf i lagen som sa att en person som ”under utövning av sin laga rättighet att aga den som står under hans lydnad, tillfogade skada som var ringa (liten) denne inte skulle fällas till straff därtill”.

1966 upphävdes den paragraf som stadgade att föräldrar ska ”ha uppsikt över sina barn och de då för att tillrättavisa barnet fick använda de uppfostringsmedel som med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter kunde anses lämpliga”.

Efter 1966 fanns det inte någon bestämmelse som berättigade föräldrar att i uppfostringssyfte utsätta sina barn för kroppslig bestraffning. Men det fanns å andra sidan inte heller någon bestämmelse som uttryckligen förbjöd handgriplig bestraffning. Rättsläget var därför oklart. Barn hade inget lagligt skydd/sämre skydd än vuxna mot att bli misshandlade/ vilket de vuxna hade.

Under 70-talet debatterades barnaga och efter ett mycket uppmärksammat misshandelfall där ett barn misshandlades till döds av sin styvfar bildades organisationen BRIS, Barnens Rätt i Samhället.

År 1979 var ett händelserikt år i det avlånga landet Sverige. Under en tid hade det nu förts en debatt som såväl fängslade som rörde upp känslostormar i stora delar av landet; frågan om rätten att aga sina barn. Debatten nådde detta år sin kulmen och resulterade i att Sverige, som första landet i världen, gjorde ett tillägg i föräldrabalken som förbjöd barnaga.

DET NYA TILLÄGGET LÖD FÖLJANDE:
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

ENLIGT FN: S KONVENTION OM BARNETS RÄTTIGHETER, BARNKONVENTIONEN, ARTIKEL 19 SKA BARNETS SKYDDAS MOT ÖVERGREPP:

”Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.”

Det som var revolutionerande med denna lag var att den gick i täten för ett barnperspektiv och förbjöd aga mot barn, något som tidigare setts som socialt acceptabelt så länge som det skedde i uppfostrande syfte. Efter Sveriges lagändring kom andra länder att följa i samma fotspår. Finland och Norge var strax efter, och ytterligare några år senare införde även Danmark ett förbud år 1997. Idag har tjugo länder i Europa infört totalförbud mot aga.

Endast tre länder utanför Europa har valt att införa ett totalförbud mot barnaga. En fråga att ställa sig är vad detta egentligen innebär? Nations Online listar att det idag finns 194 självständiga statsbildningar i världen.

Av dessa har alltså totalt tjugotre länder valt att införa ett förbud mot aga. Idag finns det alltså 171 länder i världen som inte har lagstiftat mot aga mot barn, där vi exempelvis hittar USA, Storbritannien samt alla länder i Asien, Afrika och mellanöstern. Slutsatsen blir att det i dessa länder måste tolkas som socialt accepterat och kulturellt betingat att slå sina barn i uppfostrande syfte.

I dagens Sverige ses det däremot som en självklarhet att alla barn har samma rättigheter till en trygg uppväxt. Idag räknas varje fall av kroppslig bestraffning av barn som misshandel. Barnmisshandel definieras inte som ett eget begrepp i Brottsbalken utan ingår i samma lagtext som gäller för vuxna .

Det som låg till grund för vår lagändring var FN:s konvention om barnens rättigheter där man bland annat kan läsa att: ”Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare” samt att ”Alla barn har samma rättigheter och lika värde och ingen får diskrimineras”.

Avslutningsvis

Våld förekommer i större utsträckning än man kan tro. Det uppskattas att vart tionde barn misshandlas, antingen som en enstaka händelse eller i ett upprepat mönster. Våld är ett kränkande och skrämmande sätt för en förälder att ”tillrättavisa, fostra, tukta, skrämma” och ”disciplinera” sitt barn. Att man skall känna kärlek, tilltro och trygghet hos sin förälder känns ju självklart. Det känns även som en självklarhet att ALLA ska få upplev det på det viset. Tanken på att inte få känna detta är överväldigande för mig. Tänk dig att du ska ”tanka” trygghet, värderingar och kärlek hos en förälder som samtidigt utsätter dig för misshandel och kränkande handlingar. Tanken är absurd! Mycket görs för att förbättra barns trygghet i samhället, men mer kan göras. Det krävs att ALLA ska ha en sund inställning till aga. Det vill säga, att det är oacceptabelt! Man kan inte skapa ett barn med sunda värderingar genom att utsätta det för misshandel. Sunda värderingar fås genom sunda metoder. Ett sunt sätt att hantera och fostra sitt barn ger förhoppningsvis även en sund relation till dem.

Tänkvärt av/för mig och förhoppningsvis dig med.
Det finns barn som lever i skräck i sina egna hem. Det finns barn som lever med att somna med magont. Det finns barn som lever med att jämt vara ledsna. Det finns barn som lever med att skadas av någon närstående. Det finns barn som lever hungriga. Det finns barn som lever i ensamhet, ensamma och övergivna.
Men värst är det att vissa inte får leva alls…