måndag 20 september 2010

Socialpsykiatri och kommunikation

Funderingar kring socialpsykiatri och kommunikation
Vi är programmerade att rädda vårt eget och andras ansikte för att förhindra eventuella
pinsamheter. Vi är rädda för pinsam tystnad och risken att framstå som dum (mindre intelligent) eller bara blotta tanken på att göra bort oss. Därför tar vi till en viss sort av skådespel.
Metafor: livet är en teater med scen, aktörer och publik

För att kunna ha en fungerande
relation med en människa så tror jag man måste ha en viss social skicklighet, social kompetens och stor självkännedom. Lite som, ”Som man känner sig själv, känner man andra.” För jag tror att det är just det att vi finner oss själva genom andra människor vi möter i livet.


Självkännedom, varför tro jag att det är så viktigt idag?

Att känna sig själv i socialpsykologiskt mening, menas att vi är beroende av att veta vilka vi är, nämligen att vi "måste vara andra för att i sin tur vara oss själva". Låter konstigt men så tror jag faktiskt att det är. Människan har redan från födseln en social kompetens och föds in i ett socialt sammanhang, vänner och familj. För att medvetenheten och självuppfattningen ska utvecklas måste det tillföras andra människors reaktioner och bekräftelser.

Strävan efter självkännedom är i det närmaste obegränsad och kommer att fortsätta hela livet. Det beror inte minst på att vi under livet blir äldre och ändrar den sociala positionen och därmed går in i nya roller och får andra former av bekräftelse från den nya omgivningen. Förr var människor som bodde på samma ställe mer lika varandra när det gällde bakgrund, erfarenheter och förväntningar på livet. Över en generation hade den sociala omgivningen knappt förändrats någonting. Den förändring som skedde tog lång tid och man behövde då inte samma självkännedom eftersom allt var likadant.
Vi var alla mer eller mindre lika varandra. Men idag går dessa förändringar mycket snabbare, vi reser mellan länder, studerar och flyttar och skiftar därmed också bekantskap betydligt oftare. Vi lever därmed i en osäker värld och framtiden är då även lika osäker.

Det krävs en inre stadga och styrka för att hantera livets alla kriser och oförutsägbarheter. Idag finns det även en betydligt starkare fokus på individen. En fokus som förr var på kollektivet. Vi har allt högre krav på individen i familjen, utbildningen, fritiden och i arbetslivet. Det kan gälla livskvalitet, lycka, men även arbetsprestation, studieförmåga och konflikttolerans.

Därför har individen idag ett stort behov av att synas och höras i dessa sociala sammanhang. Den stora frågan om hur man ska bära sig åt för att finna självkännedom är svår att besvara. Men kan be om återkoppling - alltså att man frågar andra i sin närhet vad de har för bild av en. Man kan också fundera över sina egna värderingar, vilken människosyn eller fördomar man har osv.

Människan är en mycket social varelse som också måste ha förståelse för relationer mellan dem själva och andra människor. Med det menas att man ska ha förståelse för vad som sker när denne är tillsammans med andra. Förutom den sociala kompetensen krävs även psykologisk kompetens. Den psykologiska kompetensen handlar om mognad, självkännedom och reflektion över sina erfarenheter.

Socialpsykologi handlar om att se sambandet mellan individ och hennes medmänniskor. Vi tar hela tiden emot intryck och beteenden från våra medmänniskor och det går inte att undgå att vi påverkas väldigt mycket av dessa. Det är våra medmänniskor som påverkar oss, vår utveckling och därmed våra liv. (!) Det tycker jag är ganska skrämmande, för det betyder ju att vi påverkas helt olika utifrån vilken grupp vi hamnar i. Jag tror att alla tillhör en grupp. Familjen eller skolkamraterna kan vara en grupp, uteliggare tillhör en grupp osv.

Varje social handling vi deltar i har vissa moraliska aspekter, så som rättigheter och skyldigheter gentemot dem vi interagerar med. När vi samtalar med andra människor håller vi reda på olika sociala och kulturspecifika riktlinjer som vi förväntas agera efter, som till exempel att svara på frågor, följa uppmaningar och säga tack efter vi har fått någonting. Med detta kan man säga att vi har en mall att följa. Men detta betyder inte att denna mall är fullständig eller felfri. Allt eftersom att människan och dess vår sinnen växer, förändras även mallen. Därför är det viktigt att förstå att vi aldrig är eller någonsin kommer att vara fullständiga. Aldrig…

Missbruk och funderingar kring min APU på Broenheten

Klienterna bemöts mycket olika beroende på vem det är som bemöter dem och vem det är som blir bemött. Narkotika och alkoholterapeuterna har en mer direkt och ”skippa skitsnacket” mentalitet och språk medans behandlingsassistenterna, som jag upplever det, har en mer förlåtande inställning till sina klienter.

Jag minns speciellt en händelse. En av behandlingsassistenterna hade ett ”motiverade samtal ” med en klient i 1½ timme. Efter det avslutade samtalet körde vi, jag och två behandlingsassistenter, inkl den som hade haft samtalet ner till fiskaffären vid systembolaget för att köpa torskfilé på extrapris. När vi rundade hörnan på lokalen mötte vi dennes klient som precis varit på samtal, gåendes med 2 fulla påsar med öl. Jag såg skammen i ansiktet på klienten och hörde den djupa sucken som rungade ur behandlingsassistenten. En skam från klienten som vittnade om desperation och missbrukets obevekliga begär och en suck från behandlingsassistenten som vittnade om uppgivenhet. Den kraft som missbruket har är överväldigande. Det är en evighetskamp mellan Jaget och Missbrukarpersonligheten. En kamp Missbrukarpersonligheten vinner om inte rätt hjälp ges och motivationen finns.

När en människa känner motivation att påbörja resan kallad ”tillfrisknande” så är det av yttersta vikt att man så snart som möjligt kan ge denne möjlighet att gå vidare, då motivation är en färskvara som inte får förspillas.

Efter att ha bevittnat 1 veckas ”motiverande” samtal och återkommande återfall och insjuknande är jag av den tron att ”en mot en” samtal inte är tillräckligt effektiva. Jag vet hur manipulativ en missbrukare är. De kan få dig att hjälpa dem idka sitt missbruk, trots att du föraktar det och vill att de skall upphöra med det, och att du lovat dig själv att du aldrig skall hjälpa dem skaffa öl etc. genom att ge dem pengar.

Detta manipulativa beteende växer hela tiden och utvecklas för att överlista allt och alla. En manipulation så stark att den klara av att manipulera de mest erfarna.

Därför tror jag inte att de som vänder sig till en behandlingsassistent för ett ”motiverande” samtal har kommit dit än. Med dit menar jag; kommit till den punkten i livet där de är beredda att ta farväl av sitt missbruk. Med tanke på den manipulativa natur en missbrukare har så tror jag att enda sättet att konfronteras med sitt eget missbruk är att börja denna resa med andra i samma situation. Med och styrda av terapeuter som själva har en insikt i missbruket och missbrukarpersonligheten. Några som inte ”tror” på dem och allt de säger utan är mer kritiska men ändå förstående. För om det är något en missbrukare är bra på och tycker om, så är det att få andra att tror på dem och sätta dem främst.

Vad sker på broenheten?

När en ny klient kommer till Broenheten skall denne genomgå ett slags ”test”. Detta test kallas ASI och är en vidareutveckling av Addiction Severity Index gjord av Institutet för Utveckling av Metoder i Socialt Arbete. ASI Grund är en standardintervju för kartläggning och bedömning av problem och resurser för personer med missbruk- och beroendeproblem. Intervjun innehåller huvudsakligen frågor om sju livsområden: fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkohol- och narkotikaanvändning, rättsliga problem, familj och umgänge samt psykisk hälsa. I intervjun ställs frågor om både tidigare erfarenheter och den nuvarande situationen. Dessutom finns skattningsfrågor om problem och hjälpbehov. Efter var ASI Grund bör den intervjuade ges tillfälle att ta del av och ge sin syn på vad som kommit fram och själv skatta sitt behov av stöd-/hjälp angående sitt missbruk och sin livssituation.

Varje fredagsmorgon har de genomgång på de ASI-intervjuer de gjort under veckan för att tillsammans ”skatta” klientens behov av stöd-/hjälp. Intervjuarens skattning är flöjlande;

0 - 1 Inget problem. Hjälp krävs inte.

2 – 3 Litet problem. Hjälp krävs troligen inte.

4 – 5 Måttligt problem. Viss hjälp krävs.

6 – 7 Påtagligt problem. Hjälp krävs.

8 – 9 Mycket stort problem. Hjälp krävs absolut.


I.Egna upplevelser och tankar

Jag är av den övertygelsen, både av erfarenhet från min direkta närhet och från min vistelse på broenheten, att ”en mot en” samtal ofta resulterar i, ingenting. Eller någonting egentligen. Manipulation. Min förklaring följer:

Det har under årens lopp funnits många olika sätt att beskriva missbruk på. Det har bland annat setts som tecken på moralisk svaghet, bristande viljestyrka, oförmåga att möta världen, fysisk och andlig svaghet. Du eller vi som har en familjemedlem eller vän till en aktiv missbrukare kan ge en mer målande beskrivning av vad missbruk är. I nästan alla beskrivningar finns sanning vad gäller missbrukets natur.

Missbruk är att inte räcka ut handen.

De normala sätten att uppnå intimitet på innebär att man bjuder livet handen. Vi livnär oss själva genom att söka oss ut till andra och sedan in i oss själva. I missbruket är denna sökande rörelse nästan helt riktad inåt, på gränsen till isolering. Missbruket äger rum inom individen. När missbrukaren utövar sitt missbruk drar de sig tillbaka. Närhelst missbrukare blir självupptagna eller agerar på missbruksliknande sätt, tvingar detta dem att dra sig tillbaka, att isolera sig från andra. Ju längre en missbrukssjukdom fortskrider, desto mindre känner individen ifråga förmåga att ha meningsfulla relationer till andra. Missbruket gör livet mycket ensamt och isolerat, vilket ökar missbrukarens behov av att agera ut*. När missbrukaren mår dåligt kommer han-/hon söka sig till missbruket. När smärtan skapare ett emotionellt behov, vänder sig missbrukaren till missbruket för att få lindring, precis som andra vänder sig till en god vän, sin make/maka, eller andlig tro för att få tröst och stöd. Sinnesförändringen ger missbrukaren illusionen om av att ett behov har blivit tillfredställt.

*Utagerande-/ agera ut är en term som jag använder och den betyder att en missbrukare ägnar sig åt missbruksbeteende eller är mentalt besatt, inte kan släppa tanken på missbruk

Objekt är förutsägbara

Missbrukaren börjar lita till den sinnesförändring som missbruket ger eftersom denna förändring är förutsägbar. Detta är den förföriska delen av missbruket.

· *Om du är en narkoman och tar en drog kommer du att uppleva en förutsägbar sinnesförändring

· *Om du är alkoholist och tar en starköl kommer du att uppleva en förutsägbar sinneförändring

· *Om du är en hängiven spelar och börjar spela kommer du att uppleva en förutsägbar sinneförändring

Det samma gäller för sexmissbrukare, arbetsnarkomaner m fl. Eftersom att missbruket är förutsägbart är det lämpligt att sätta sin tilltro är det. En definition av tillförlitlig är ”en person eller sak man kan lita på”. Missbruket litar på sinnesförändringen, och sinnesförändringen klara upp situationen för dem.

På detta vansinniga sätt är och blir objektet mer pålitligt än människor för missbrukaren.

Oriktiga prioriteringar

Aktiva missbrukare kräver att komma först. Deras behov överskuggar allt annat. Eftersom objektet inte har några begär eller behov, kan missbrukaren alltid komma i främsta ledet i relationen till ett objekt. Detta förhållande är något mycket attraktivt för en missbrukare, och passar också väl in i det system som skapat av den emotionella logiken. KOM IHÅG att aktiva missbrukare inte litar på människor! En missbrukare litar på missbruket. Att sätta sin tilltro till människor är ett hot mot missbruksprocessen. För den aktiva missbrukaren gäller: objektet först, därefter människor.

Alla längtar vi efter att förverkliga oss själva och vi söker relationer som skall hjälpa oss med detta. Missbruket är ett relationsproblem; det är en destruktiv men engagerad relation.

· Två människor lever i ett destruktivt förhållande. För omgivningen är denna relation logiskt obegriplig. Men relationen pågår i åratal.

Missbruket kan beskrivas på samma sätt, bortsett från att missbrukaren har en destruktiv relation till ett objekt eller händelser, inte till en person.

När missbruket skapas

Det finns tillfällen då vi alla är mottagliga för att upprätta missbrukrelationer, exempelvis efter förlust av något slag. En förlust medför smärta och ett behov att ersätta den förlorade relationen. Ett bra exempel är pension. Studier har visat att detta är en farlig tid för många, då förlusten av arbetsrelationen ofta kan ersättas av en missbruksrelation. Människor blir äldre och vänner avlider, långvariga relationer börjar förändras – därför börjar många äldre skapa missbruksrelationer till exempelvis TV, alkohol, travsport-/spel eller andra droger. De börjar sätta sin tilltro till dessa objekt eftersom de vet att objektet kommer att finnas på plats även nästa dag.

Att avsluta sitt missbruk är att avsluta ett förhållande, en kär trogen vän och följeslagare, en livskamrat. Att avsluta sitt missbruk blir därmed en sorgeprocess likt när vi förlorar någon som stått oss nära, exempelvis en förälder eller make-/maka som avlider.

För att orka genomgå detta krävs en stark motivation. Men för de med en dubbeldiagnos är det då så mycket värre.

Uppdiktad person

Stig; Alkoholist som lider av schizofreni och är därmed i behov av sinneförändrande preparat.

Han kan inte vända sig till ett tolvstegsprogram för att få hjälp, då sinneförändrande läkemedel inte är accepterade inom cirkeln och han kan inte vända sig till psykiatrin då alkoholkonsumtion inte är tillåtet där. Han har med andra ord ingenstans att ta vägen.

Människor som Stig kan sättas i ”kö” för utredning som kan komma att gälla om tidigast 3 månader men det kan ta så lång tid som 6 månader innan han får träffa någon som kan hjälpa honom med hans problem. Problem i plural. Problem som behöver tas itu med av både psykiatrin och en alkoholterapeut. På 3 eller 6 månader är förmodligen den motivationen borta men problemen kvar.

En broderad tavla med texten nedan hängde i ett behandlingsrum till tolvstegsprogrammet;

Att vara människa är en allvarlig sak, men när du lurar dig själv blir det ödesdigert

lördag 18 september 2010

Ledsamheter...




Vad säger man till en person som man ska träffa för sista gången - någonsin...? Det är sista gången jag kommer träffa honom, sista gången jag kommer se honom, sista gången han pikar mig för att jag är så smal, sista gången han frågar mig hur det går med pojkarna, säger att jag ska sluta ränna med pojkar så jag inte blir så mager, sista gången han kommer med en fräck och magstark kommentar...sista gången...allra sista gången jag kramar om honom...

Mitt hjärta brister, min mage värker, tårarna rullar ned för mina kinder, ned på halsen och färgar mina jeans mörka...det är så definitivt. Jag får bara en chans, en enda chans att säga det jag vill, förmedla det jag vill att han ska veta, det jag vill att han ska ha med sig...med sig på hans sista färd...



Underbara du...jag älskar dig och jag kommer aldrig - aldrig någonsin glömma dig!

//Din Sara